Nanhai 南海

 

 

 

Den sträckan tog drygt en och en halv timme. När vi sen kom till slutet av den vägen tog vi en av alla gratisbussar som kör inne i nationalparken. Då kom vi fram till Wulingyuan dvs. där vi bor och då alla var ganska trötta beslöt vi att gå och käka middag och sen gå och lägga oss.

 

Nästa dag började lite jobbigt. Vi hade återigen pratat med de i recpetionen om vilken rutt vi skulle ta och vi (jag, Frederik och Mikkel) antog att alla hade lyssnat. Nate höll på med något på internet så han sa att han skulle komma ikapp oss så fort han var klar och att vi skulle ses på busstationen. Kruxet var att han inte hade lyssnat och trodde att vi menade den riktiga busstationen och inte den inne i parken. Vi väntade i nästan en halvtimme innan vi bestämmde oss för att fortsätta utan honom. För såklart hade Nates mobildata tagit slut dagen innan så vi kunde inte chatta och då vi inte hade tänkt på att någon skulle komma bort hade vi såklart inte heller utbytt telefonnummer. Jag fick tag på Nates nummer efter ett tag från Yuki och vi kunde reda ut vad smo hade hänt. Men vi hade redan börjat vandra i bergen och Nate var på andra sidan parken så vi beslöt att köra var för sig. 

 

Man kan ta en linbana upp till toppen men vi valde att inte göra det utan gå de 5898 trappsteg upp, dels för att vi faktiskt ville känna att vi hade gått upp för ett berg men framförallt för att vi inte hade råd. (Det kostade 78 yuan = typ 100 kr)

 

På ett sätt var det inte lika jobbigt som Kinesiska muren (beroende på hur långt man går såklart) då trappstegen här i alla fall var jämna och samma höjd, men fy bubblan ved det var tungt. Det tog oss drygt tre timmar (!), och tro mig, att gå i trappor i tre timmar känns i benen. Men åh vad det var värt det. Jag tror inte att jag hade uppskattat vyn lika mycket om jag hade åkt upp, Det var helt magiskt. 

Väl uppe på toppen njöt vi en liten stund och sen tog vi en buss till en annan del av parken, till den del som är mest känd och kallas för Hallelujah mountains. 

Där var det mycket folk men det var verkligen ett Hallelujah moment. SÅÅÅÅÅ FINT! Det finns inte så mycket mer att säga om hur det såg ut. Det var bara fantastiskt och jag kan absolut rekomendera alla att åka dit.

 

 

 

På väg ner från bergen och tillbaka till hotellet för att hämta väskorna träffade vi på tre kanadesiska killar var det första de sa till oss var att "you are the least Chinese-looking person I've seen in my whole year in China". Vet inte om jag ska ta det som en komplimang men det stämmer tyvärr ganska bra.

 

Även på flygplatsen var vyn helt magisk och vi pratade en del med tre killar och en tjej (Kineser) som var helt facinerade av att vi hade varit och vandrat i bergen. De tyckte att det var jättespännande att prata med utlänningar och hade massor av frågor.

 

Vi kom hem runt midnatt till tisdagen. Då var vi alla supertrötta och såg inte direkt fram emot att jobba en vecka. Men denna vecka har gått ovanligt fort och det känns konstigt att det redan är en vecka sen vi åkte.