Nanhai 南海

 Jag trodde faktiskt att det skulle vara större skillnad mellan att bo i Kina och i Sverige, men det är i stora drag nästan exakt likadant. Visst det finns en hel del som skiljer dem åt men nästan inget stort. När jag vaknar varje dag och ska gå till jobbet, när jag handlar mat, när jag åker tunnelbana tänker jag inte på att jag är i Kina. Visst en hel del mat är konstigt (kommer i ett senare inlägg) men ingenting man bara kan skratta åt. Det som har varit den störta skillnaden och också det ända jag har upplevt som riktigt jobbigt är hur man behandlar djur.

Jag antar att deras inställning till mat påverkar deras relation till djur och jag tycker inte att det är så jobbigt när man går till marknaden för att köpa färska grönsaker eller kött att det är levande höns/gäss/fiskar i burar och glaslådor med vatten som sen slaktas på beställning. Jag vet också mycket väl vad jag äter och har inga problem med det. Men den gången vi åkte på skolutflykt till ett äventyrsland/djurpark blev jag riktigt illamående.

Djuren är i pyttesmå inhägnader där de knappt kan springa. Ofta alldeles för många djur i samma inhägnad (de borde spela Zoo Tycoon för att lära sig ett och annat). En del djur hade inte ens gräs eller ett naturligt underlag utan enbart betong. De hade en föreställning som där de tvingade björnar med för trånga kedjor runt halsarna att hoppa över hinder på sina bakben. Apor i kostymer att springa på en tunn metallina annars ryckte de väldigt hårt i deras koppel. Lejon, tigrar och vita tigrar att klättra på olika föremål annars blev de slagna med en piska.

Ingen av de kinesiska besökarna brydde sig alls om detta. De tyckte det var roligt att djuren kunde göra så konstiga saker. Men vi utländska lärare mådde skit. Vi har pratat ganska mycket om det här efteråt. Ingen av oss är vegetarian men alla håller med om att djur måste ha ett någorlunda värdigt och bra liv för att det ska vara okej att sedan äta det.

En annan populär grej i Kina är att köpa små små sköldpaddor i en liten burk för typ 15 yuan och sen matar du den då och då i den lilla burken och så lever den max en vecka. Slit och släng helt enkelt. Flera av mina elever i årskurs 2 köpte såklart dessa och efter en stund hade de redan tröttnat på dem, därför tyckte en av dem att det var en bra idé att ge sin sköldpadda, som hon haft max en timme, till mig. Jag fick panik. Verkligen. Jag mådde fruktansvärt dåligt och visste inte vad jag skulle göra. Till slut lyckades jag ge tillbaka den till henne. Hemskt kanske men då var den inte mitt problem längre.

Men det är skillnad på djur och djur. Familjen som driver glasstället vi alltid går till har en hund och nu även en kattunge vilka de är jättefina med. Jag har elever som har visat mig bilder på sina hundar och det finns så mycket kärlek till dem men de stackars små sköldpaddorna är bara en leksak som förbrukas och sen slängs.